En kväll

Jaha, här sitter man. En kopp te i näven och ett trevligt kvällsparti Betis (favoriter: solkraft, ruin, puma, dröna, sländor). Gästerna har gått för en stund sedan, ljusen är fortfarande tända och det har varit en fin kväll. Imorgon blir det skolk från skolan, hoppsan. (Precis som det blev idag, åter en gång, på garntekniken. Istället blev det mysigast mys och mysigast gitarrmusik. Hoppsan.) Men imorgon är faktiskt dagen före min födelsedag, och det berättigar mig till en ledig dag bestämmer jag! Skönt att bara vara hemma, baka lite, fixa och dona lite, kanske fara till stan en sväng...
I väntan på lördagens klass-kalas!

Nu börjar ögonlocken kännas lite tunga, vilket ju är alldeles förståeligt med tanke på att jag klivit upp halv sex för att steka älgskav och koka potatis. Ibland är man allt seriös...

Så, idag orkas inte skriva mer än detta, istället lägger jag upp den fantastiska och utlovade bildserien på allas vår Arvid Nogast. Enjoy!






(Det är alltså trenchcoatsmönstret som bärs, som skall vara i fokus.)



(... Fastän Arvid stal uppmärksamheten ganska snabbt!)

Nu skall här börja göras säng; min fantastiskt onda rygg ska få sig en rejäl omgång av spikmattan. Hoppas på 1-0 till mattan.

Istället för att sova...

Hittade några bilder från innan jul, när vi spenderade så mycket tid i skolan och då fick bästa underhållningen, i form av Arvid på sång och gitarr. Mer sådant, röstar jag för!

Petra och Linda njuter av underhållningen och myssoffan

(...Och jag lovar att lägga ut en fantastiskt underhållande fotoserie på ovan nämnde Arvid inom en snar framtid. DÄR har ni något att se fram emot!)

Den oundvikliga ångesten

Söndag = städdag, som för många andra verkar det. Nå, så blir dagen någorlunda aktiv i alla fall, till skillnad från gårdagen. Till skillnad från när jag läste på universitetet, toklängtade till helgerna och mer än gärna hade haft fem dagar helg och två dagar skola, känns det nu väldigt bra att man har skola fem dagar i veckan så man i alla fall får något gjort. Jag ser fram emot skolan imorgon, och att få fortsätta med väven, men ändå är söndagsångesten ett faktum. Jag undrar varför? Det måste vara något djupt inrotat, som inte går att bli av med trots att man faktiskt inte alls fasar inför måndag och ny vecka.

Nå, ikväll är det i alla fall 3D-bio med klasskamrater som gäller, och det om något är trevligt! Så får jag skjuta bort söndagsångesten en stund till.

Nu är det dammsugning som gäller, det som jag alltid skjuter på så länge som möjligt då jag hatar dammsugare och blir förbannad när jag dammsuger. Sedan är det handling, sortering och så söndagslugnet och väntan på bio!

Början på uppsättningen av min väv. Varpen är grön, såklart!

Istället för...

Ibland (läs: ofta) önskar jag att jag kunde vara världsmästare på något annat än istället-för.

Istället för att sova natten till idag satt jag och läste dåliga bloggar, såg på dålig tv och lyssnade på (förvisso väldigt bra, men ändå) musik. Istället för att fara hem från skolan tidigt och städa som jag hade tänkt, stannade jag över och kom hem alldeles sent. Istället för att göra vad jag skulle när jag väl kom hem, det vill säga städa och laga matlådor, har jag suttit och gjort ingenting. Istället för att faktiskt laga mat, gick jag på Ica och köpte fusk-mat, men istället för att tillaga den tills imorgon sitter jag nu och spelar Betapet med Elina. Istället för att göra något som helst klart inför imorgon, sitter jag och skjuter på det så länge som möjligt vilket, i vanlig ordning, kommer resultera i alldeles för lite sömn. Istället för att straffa mig själv hårt för detta, och förhoppningsvis lära mig något, unnar jag mig lyx i form av varm choklad med grädde.

Dessutom; istället för att faktiskt sitta i soffan kommer jag allt oftare på mig själv med att sitta på golvet vid soffan, med smärtande svanskota som följd efter en stunds sittande.
Mästaren av istället-för har talat.

Vore jag såhär bra på något annat i världen, vore det något för folk att beundra. Som det är nu är det beundransvärda i det hela mycket tvivelaktigt. Men eftersom jag ändå är van att umgås mig själv och mina quirks, beslutar jag snabbt att istället för att städa och allt sådant nu, så får jag se till att göra det på fredag eftermiddag, sådär effektivt som även jag kan fixa om jag bara har en morot - denna gång är min morot att på fredag, när allt är fint och på sin rätta plats, disken är diskad och ljus tända, då får jag skriva brev! (Och ja, kanske äta lite choklad, då.)
*Löjligt förtjust*

Nu skall jag fortsätta mitt parti Betis (hitintills gillas anstod, plös, zygot och volma) istället för att ta tag i mitt liv, samt sitta och njuta av vetskapen att jag solvat närmare 300 varptrådar idag och har under 150 stycken kvar imorgon. Snart blir det väva av!

"Nyårslöftet"

Mjukstart på ännu en försöksblogg med Royal Philharmonic Orchestra, Oolongte och Kungen. Allt för att ge mig själv positiva associationer till bloggande och således kanske inte vara så rädd för det i fortsättningen. En får se om jag lyckas lura mig själv...
Nyfärgat hår. (Jag hoppas grannarna uppskattar topless-uppvisningen jag bjudit på ikväll; förut hade jag en hårfärgnings-tröja men den försvann.)

Kvällen har spenderats i ljuva Elinas sällskap, tyvärr inte i den verkliga världen utan via detta medium, datorn. Men det är definitivt bättre än inget! Betapet har spelats, med ord såsom gömme, eljest, smock, orera och tovat. Hyfsat tillfredsställande, för ord-nördar som oss.
Tänker tillbaka på tiden då jag var helt inställd på att bli språkkonsult när jag blev stor. Det var en fin känsla, denna känsla av att faktiskt ha ett mål. Det gick ju över sedan, tack och pris skulle jag i nuläget säga, då jag med all sannolikhet gått under med ett dylikt arbete, men den känslan hade jag gärna återfått. Just nu trivs jag som fisken i handsken i skolan, men tänker jag mer än ett halvår framåt i tiden blir det bara svart och lite lätt ångestfyllt.
Men så länge jag vet att jag kan göra vad jag vill bara jag vill det tillräckligt mycket, och så länge jag i grund och botten tror på denna vetskap (vilket jag faktiskt gör), så vet jag även att det löser sig för mig. Jag ska försöka se framtiden som spännande istället för osäker och ångetladdad. För det är ju faktiskt alldeles fantastiskt spännande att vara vid ett vägskäl på detta vis!

Nu återstår lite mer mys-musik, lite mer te och lite spikmatta, sedan underbara sängen och imorgon är det vävning som gäller! Åh, denna fantastiska känsla av att skapa något med sina händer.