Detta är Humor.
Annars är livet stabilt, och om en vecka börjar jag jobba lite smått.
Om ändå gräset inte alltid vore grönare!
...
söndag 15 januari 2012
It's an ache I still remember
...
Detta är Humor.
Annars är livet stabilt, och om en vecka börjar jag jobba lite smått.
Om ändå gräset inte alltid vore grönare!
...
Detta är Humor.
Annars är livet stabilt, och om en vecka börjar jag jobba lite smått.
Om ändå gräset inte alltid vore grönare!
...
söndag 1 januari 2012
torsdag 29 december 2011
söndag 27 november 2011
I will become what I deserve
...
Ben Howard var... Jag lider brist på adekvata ord.
Jag ger det ett försök:
Fenomenal.
Det är ungefär så långt jag kommer. Sedan kan även tilläggas att konserten gjorde mig andlös, värmde mig inifrån och ut, lämnade efter sig en värme i min mage som fortfarande sitter kvar och, framför allt, gav mig hopp om livet och framtiden. Dessutom fick jag prata med honom en lång stund efteråt, och fick så vackra rader skrivna! Det är sådana här gånger jag inser det fantastiska i att en helt okänd människa kan påverka mig och mitt inre i så hög grad, särskilt då det är en människa vars röst jag kan bära med mig och alltid ha tillgång till när det behövs.
Det ska nog bli bra med mig också - det BLIR bra med mig också. Det känner jag nu, mer än på länge.
Keep your head up, keep your heart strong
Keep your mind set in your ways
När jag blir stor ska jag gifta mig men Ben Howard. Alternativt stalka upp honom, bryta mig in hos honom och i hemlighet bo i en garderob. Dock hoppas jag ju lite på alternativ nummer ett... Jag är ju trots allt lite klaustrofobisk.
Ben Howard var... Jag lider brist på adekvata ord.
Jag ger det ett försök:
Fenomenal.
Det är ungefär så långt jag kommer. Sedan kan även tilläggas att konserten gjorde mig andlös, värmde mig inifrån och ut, lämnade efter sig en värme i min mage som fortfarande sitter kvar och, framför allt, gav mig hopp om livet och framtiden. Dessutom fick jag prata med honom en lång stund efteråt, och fick så vackra rader skrivna! Det är sådana här gånger jag inser det fantastiska i att en helt okänd människa kan påverka mig och mitt inre i så hög grad, särskilt då det är en människa vars röst jag kan bära med mig och alltid ha tillgång till när det behövs.
Det ska nog bli bra med mig också - det BLIR bra med mig också. Det känner jag nu, mer än på länge.
Keep your head up, keep your heart strong
Keep your mind set in your ways
När jag blir stor ska jag gifta mig men Ben Howard. Alternativt stalka upp honom, bryta mig in hos honom och i hemlighet bo i en garderob. Dock hoppas jag ju lite på alternativ nummer ett... Jag är ju trots allt lite klaustrofobisk.
fredag 18 november 2011
Far below these words
...
Vad jag allra helst vill idag, denna kväll, är att kunna se horisonten.
Se träd, vatten, solnedgången, se långt och vidsträckt.
Sådana här dagar passar Staden inte mig över huvud taget, och särskilt inte när man som arbetslöst dagvill lyckas tajma in söndagsångest på en fredag. Va?
Men vad gör man? Man biter ihop och finner sig i sitt icke-liv.
(Av någon jävla anledning...)
...
Vad jag allra helst vill idag, denna kväll, är att kunna se horisonten.
Se träd, vatten, solnedgången, se långt och vidsträckt.
Sådana här dagar passar Staden inte mig över huvud taget, och särskilt inte när man som arbetslöst dagvill lyckas tajma in söndagsångest på en fredag. Va?
Men vad gör man? Man biter ihop och finner sig i sitt icke-liv.
(Av någon jävla anledning...)
...
torsdag 20 oktober 2011
Rootless tree
...
Jag har kommit till insikt om något:
jag tänker inte.
Djupa tankar och funderingar om livet, universum och allting har inte funnits med i min vardag på en bra stund nu, sådant som förut har upptagit så mycket av min vakna tid.
När jag promenerade, tittade på stjärnorna och insåg detta försökte jag analysera när och varför denna förändring skett. Kommer ganska snart fram till att jag på senaste tiden mått ganska bra i mig själv; visst finns där som alltid saker att jobba på, saker som gnager och stör och saker man helst sluppit, men i det stora hela känner jag att jag har en trygg grund att stå på.
Jämför detta med tidigare, så jag inte mått så bra; alla långa promenader och alla tankar som malt och som jag varken kunnat ordna eller göra mig av med. Om jag haft problem med något specifikt så har även andra djupa funderingar följt med på köpet, och precis som man så ofta hör, att poesi och konst av alla de slag skapas bäst ur ett olyckligt sinne, så är det nog samma sak med kontemplation för min del.
Och jag tror att jag nu, i mitt relativa välmående, högst omedvetet skyggat för djupare grävande i min hjärnas irrgångar - av rädsla för att detta ska förmörka eller förminska det jag är glad över.
Som en följd av detta har jag inte heller kunnat skriva/skapa som jag brukat.
Detta är en bra insikt - nu kanske något lossnat och börjat röra sig åt rätt håll.
Sedan är bara problemet är att jag tror att jag faktiskt inte var alldeles ute och seglade vad gäller sambandet mellan tankar och "olycka"... Hoppas bara det är värt det.
Det måste det väl ändå vara? Jag skulle nog aldrig kunna nöja mig med att glida genom livet på ytan av det. Även om det hade varit fantastiskt betryggande att slippa alla gropar och berg.
...
Jag har kommit till insikt om något:
jag tänker inte.
Djupa tankar och funderingar om livet, universum och allting har inte funnits med i min vardag på en bra stund nu, sådant som förut har upptagit så mycket av min vakna tid.
När jag promenerade, tittade på stjärnorna och insåg detta försökte jag analysera när och varför denna förändring skett. Kommer ganska snart fram till att jag på senaste tiden mått ganska bra i mig själv; visst finns där som alltid saker att jobba på, saker som gnager och stör och saker man helst sluppit, men i det stora hela känner jag att jag har en trygg grund att stå på.
Jämför detta med tidigare, så jag inte mått så bra; alla långa promenader och alla tankar som malt och som jag varken kunnat ordna eller göra mig av med. Om jag haft problem med något specifikt så har även andra djupa funderingar följt med på köpet, och precis som man så ofta hör, att poesi och konst av alla de slag skapas bäst ur ett olyckligt sinne, så är det nog samma sak med kontemplation för min del.
Och jag tror att jag nu, i mitt relativa välmående, högst omedvetet skyggat för djupare grävande i min hjärnas irrgångar - av rädsla för att detta ska förmörka eller förminska det jag är glad över.
Som en följd av detta har jag inte heller kunnat skriva/skapa som jag brukat.
Detta är en bra insikt - nu kanske något lossnat och börjat röra sig åt rätt håll.
Sedan är bara problemet är att jag tror att jag faktiskt inte var alldeles ute och seglade vad gäller sambandet mellan tankar och "olycka"... Hoppas bara det är värt det.
Det måste det väl ändå vara? Jag skulle nog aldrig kunna nöja mig med att glida genom livet på ytan av det. Även om det hade varit fantastiskt betryggande att slippa alla gropar och berg.
...
söndag 24 juli 2011
Tomorrow may well bring the sun
...
Så ligger man hemma och såsar i soffan efter en tung helg.
Riktigt trevligt har det varit. Lite sömn har det blivit, regnat har det, myggbett har jag åtminstone nio stycken, har blivit bränd av brännässlor på tre ställen på benen, ont i nacken har jag, sov ingenting sista natten och var fortfarande full när jag hoppade på bussen, efter 12 timmars färd haltade jag sedan hem i regnet med fötterna fulla av skavsår och hela min packning genomvåt. Är det inte härligt med festival så säg!
Men det har varit fin gemenskap, trevliga och underhållande samtal, bad, mycket öl, cigaretter, lustiga och märkliga människor, barfotapromenad i regn och lera, toalettbestyr i skogen... Och att än en gång ha fått se fantastiska Annika. Lätt värt det! Plus att man verkligen uppskattar de små tingen i livet när man väl kommit hem.
I övrigt har jag fått svar på några frågor jag haft, några saker jag velat över och funderat kring. Nu vet jag att det inte kan bli så som jag länge hoppats på, så nu ändrar vi fokus. Det känns bra att återigen ha lite koll på vart jag är på väg, och lämna sådant bakom mig som bara drar ned mig. Det behövs med jämna mellanrum.
Jag kan inte säga att jag är särskilt fantastiskt sugen på uppstigning om fem timmar, men som jag sagt så många gånger förut - var gör man inte för de där pengarna?
Så ligger man hemma och såsar i soffan efter en tung helg.
Riktigt trevligt har det varit. Lite sömn har det blivit, regnat har det, myggbett har jag åtminstone nio stycken, har blivit bränd av brännässlor på tre ställen på benen, ont i nacken har jag, sov ingenting sista natten och var fortfarande full när jag hoppade på bussen, efter 12 timmars färd haltade jag sedan hem i regnet med fötterna fulla av skavsår och hela min packning genomvåt. Är det inte härligt med festival så säg!
Men det har varit fin gemenskap, trevliga och underhållande samtal, bad, mycket öl, cigaretter, lustiga och märkliga människor, barfotapromenad i regn och lera, toalettbestyr i skogen... Och att än en gång ha fått se fantastiska Annika. Lätt värt det! Plus att man verkligen uppskattar de små tingen i livet när man väl kommit hem.
I övrigt har jag fått svar på några frågor jag haft, några saker jag velat över och funderat kring. Nu vet jag att det inte kan bli så som jag länge hoppats på, så nu ändrar vi fokus. Det känns bra att återigen ha lite koll på vart jag är på väg, och lämna sådant bakom mig som bara drar ned mig. Det behövs med jämna mellanrum.
Jag kan inte säga att jag är särskilt fantastiskt sugen på uppstigning om fem timmar, men som jag sagt så många gånger förut - var gör man inte för de där pengarna?
Kärlek på henne.
...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)