Svammel samt utdelning av Dagens Ros.

Här ligger man utslagen i sängen, hög på Tradolan (eller Tralala som vissa väljer att kalla det), som tyvärr gjorde allt utom det jag helst ville att den skulle göra, dvs befria mig från tandvärken.
Så nu mixas piller friskt, denna värk är inte att leka med och jag sätter nu mitt hopp till Voltarenen. Samtidigt som jag känner mig lite som en knarkare.
Blev en lugn hemmakväll ikväll, vet inte om det beror på smärtan eller knarket eller sömnbrist eller alltihop men jag är rätt mör, för att inte säga utslagen, nu fastän klockan inte är mer än halv nio.

Orkar nog inte ens med helglatten och gitarren som jag laddat inför... Kanske då nästa helg som förhoppningsvis blir smärtfri (utan tand-, mens- och huvudvärk. Fin kombo).

Dock har man idag varit på värsta grymma spelningen på Schmäck med grymma Arvid från klassen samt grymma Niklas och Oskar från skolan. Hur bra som helst var det, massor av folk och fin respons från publiken! (Mest från oss skolfolk, förstås, som sig bör.) Sedan har vissa dragit sig vidare till Linnéas och Gunnars inflyttningsfest (hattfest!), hoppas de har roligt. Man blev ju förstås sugen själv också, men med rådande omständigheter samt mitt allmäntillstånd gjorde jag nog helt klart rätt i att stå över denna gång.

Gårdagskvällen spenderades med att befria Kundalinisaaben från ett metertjockt (tungt och hårt) lager snö, då den ska fraktas bort imorgon. Böter är ju alltid roligt... Eller inte. Nå, förhoppningsvis är det snart slut på de bilrelaterade problemen! Och så fick jag hopp om mänskligheten igår; dagens ros går till den unge herre som på en fredagskväll hoppar ur sin bil och kommer fram och frågar om jag behöver hjälp med att få fram bilen. Nu avböjde jag ju förstås hjälpen, då det hade varit rent grymt att inviga en utomstående i detta arbete, men bara gesten... Helt fantastiskt att det finns sådana människor.

... Åh, just i detta nu känner jag hur smärtan börjar avta så smått - välsignat skönt! När vi har temat "min gudssyn" i skolan skall jag nog bestämt illustrera en Voltaren. En Voltaren på en piedestal. Med en gloria. Och ett strålande ljus bakom.
Äh, nu svamlar jag mest... Jag skyller på att jag är hög.

Nu skall jag övergå till att göra något vettigare av min kväll... Måhända att ligga på rygg i sängen och förundras över en behagligt bortdomnande men ändå kittlande sensation i armar och ben.
Och smärtfrihet. Hatt på det!