...
Ben Howard var... Jag lider brist på adekvata ord.
Jag ger det ett försök:
Fenomenal.
Det är ungefär så långt jag kommer. Sedan kan även tilläggas att konserten gjorde mig andlös, värmde mig inifrån och ut, lämnade efter sig en värme i min mage som fortfarande sitter kvar och, framför allt, gav mig hopp om livet och framtiden. Dessutom fick jag prata med honom en lång stund efteråt, och fick så vackra rader skrivna! Det är sådana här gånger jag inser det fantastiska i att en helt okänd människa kan påverka mig och mitt inre i så hög grad, särskilt då det är en människa vars röst jag kan bära med mig och alltid ha tillgång till när det behövs.
Det ska nog bli bra med mig också - det BLIR bra med mig också. Det känner jag nu, mer än på länge.
Keep your head up, keep your heart strong
Keep your mind set in your ways
När jag blir stor ska jag gifta mig men Ben Howard. Alternativt stalka upp honom, bryta mig in hos honom och i hemlighet bo i en garderob. Dock hoppas jag ju lite på alternativ nummer ett... Jag är ju trots allt lite klaustrofobisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar